Stäng

Forskningen får inte paralyseras

I många år, medan vår hund ännu levde, gick jag varje dag förbi en dörr med en blå skylt. Här innanför hade Alexander Fleming bott, biologen som upptäckte penicillinet. Jag brukade kika in genom köksfönstret och föreställa mig hans liv därinne. Ett vanligt kök men en svindlande gärning, som har räddat 200 miljoner människors liv.

Vi har vant oss så. En besvärlig urinvägsinfektion, vid operationer, för sköra cancersjuka, snuviga barn, Clintons lunginflammation. Antibiotikan finns där och löser problemen på två tre dagar. För ett kort stund i historien fick människan övertaget mot bakterierna. Men epoken håller på att ta slut.

På tisdagen kallar FN för första gången till toppmöte om antibiotikaresistens. Det här är vår tids mest otäcka medicinska historia. Inte dramatisk, som Paolo Macchiarini, men långt mer dödlig.

Och nu, när Sten Heckscher har lagt sin utredning på bordet, kan det vara värdefullt att titta på lärdomarna i ljuset av just denna nygamla kamp mellan bakterie och människa.

På jorden finns ofantliga mängder bakterier, en femma med 30 nollor. Jordens äldsta varelser som har funnit vägar till människans svalg, oceanens botten och till och med finns i radioaktivt bränsle.

Bakterier är mästare på anpassning och muterar snabbt till versioner som kan överlista antibiotikan. Därför behöver vi ny antibiotika, för att hålla dessa kollektivt intelligenta varelser stången.

Denna kamp kräver innovation och, ja, risk.

Allt fler läkemedelsföretag har dragit sig ur. Pfizer, Sanofi, Eli Lilly. Borta. De gamla vetenskapliga och affärsmässiga modellerna håller inte inför de hyperrörliga bakteriernas krig. Nytt tänkande behövs, och här kommer elitinstitutioner som KI in, som nu lider av sviterna efter Macchiariniskandalen.

Utan att vilja förminska historien – med sitt falska cv, tondövhet inför kritiker, eller lidandet hos de patienter som utsattes för en illa underbyggd transplantationsmetod – så låt mig i bruset av alla rop om mer kontroll slå ett slag för forskningens risktagande.

Ibland måste forskningen ta risk för att hitta nya vägar. Den som i varje läge vill undvika risk har till slut bara en väg att gå. Att göra intet. Och den strategin är livsfarlig när mänskligheten för första gången på 70 år snart inte längre har tillgång till antibiotika.

Över 100.000 människor dör varje år för att de bär på bakterier som har utvecklat resistens mot all antibiotika som läkaren idag kan erbjuda. Vi behöver forska fram ersättare och utveckla nya affärsmässiga privat-offentliga partnerskap som omsätter denna forskning till läkemedel. Och det måste gå snabbt.

Svensk forskning får inte låta sig paralyseras av sviterna från Macchiariniskandalen. Vi måste också i framtiden ha forskare som står för ett ansvarsfullt risktagande, som sätter kreativitet lika högt som rättsäkerhet.

Bara då kan vi se till att det fortsätter stå 1–0 i den pågående kampen mellan människa och bakterier.

Skriv en kommentar

You may use these HTML tags and attributes:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>