Stäng

Hålet efter brexit

Hur mår Storbritannien efter den omskakande folkomröstningen? Under sommaren har jag fått många frågor av oroade svenskar. Man förstår inte. Varför ta denna risk? Vad händer? Kommer ekonomin att gå i backen? I fredags kom tillväxtsiffrorna för andra kvartalet. Ett första facit.

Det går som tåget för den brittiska ekonomin. Hushållens inköp tog största klivet sedan 2014 och ökade med 0,9 procent. Företagens nyinvesteringar ökade mer än väntat.

Det svagare pundet ger draghjälp. Exporten av brittisktillverkade bilar, som Jaguar Land Rover och Nissan, ökade med 6 procent i juli och når högsta nivån sedan 2000. Börserna går bra. Och turisterna strömmar in.

I politiken klev Theresa May fram som trygg premiärminister. Denna rejäla prästdotter från landet vandrade i Alperna på semestern. En metafor för hur hon vill leda: energisk, jordnära, inga excesser.

Före semestern hade hon satt ihop den trio som ska förhandla utträdet ur EU. Politiker som drev brexit i folkomröstningen får också ta ansvar för genomförandet. Mästerligt av May.

Låt oss parafrasera Mark Twain, men utan att underskatta det gigantiska arbete som ligger framför britterna: Ryktet om britternas död är betydligt överdrivet.

Jag har en känsla av att Sverige har stirrat nästan förhäxat på britterna i stället för att göra det mer krävande, men också mer relevanta, tankearbetet. Vilket EU är kvar utan britterna? Och vad betyder detta nya EU för Sverige?

Storbritannien är det land som vi oftast röstat med i EU. Vi har tagit rygg på britterna när det gäller att ta skydd mot eurozonens bränder. De har varit frihandelns nerv. De har lagt upp en skyddsvall mot klåfingrig byråkrati som slår mot främst små och medelstora företag, och hållit den marknadsliberala fana högt som har gjort dem till kontinentens jobbmotor, där fattiga östeuropéer och arbetslösa sydeuropéer har hittat en ny framtid.

Och så säkerheten, där Nato, säkerhetsråd och egna höga försvarsanslag har gett dem ledartröjan i EU. De har varit en länk mot Washington och ut i världen via engelskan.

Allt detta försvinner. Vad är kvar?

Angela Merkel i all ära, men hon har inte mycket att hålla i handen när François Hollande och hon inte ens kan enas om hur eurons strukturproblem ska lösas. Och Schengen knakar i spänningen mellan flyktingläger på Kos och taggtråd kring Centraleuropa. Britterna var bara ett av fem folk som röstade om EU. På ett år.

Nu försvinner Sveriges främsta partner. Detta EU är ett annat än det vi gick med i. Ett betydligt mer byråkratiskt och protektionistiskt, sämre på tillväxt och jobbskapande, mindre rustat för en osäker tid.

Här borde den svenska debatten ta sitt avstamp.

Skriv en kommentar

You may use these HTML tags and attributes:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>