Stäng

Lindbeckkommissionen 2.0

För några månader sen hörde jag ett radioprogram om de flyktingar som kom till Sverige efter andra världskriget. Utmattade judar som suttit i koncentrationsläger, kom till ett säkert land. Det jag fäste mig vid var berättelserna om hur de bara efter några dagar i Sverige stod och skalade potatis i svenska skolkök. Där började de snabbt lära sig svenska och byggde sina första nätverk.

Hur ser situationen ut idag? Vilka är flyktingarna och vad behöver de för att snabbt komma in och få bidra? Vilka blir kostnaderna för att ta emot dem? Vilka insatser behövs var?

Överrenskommelsen förra veckan mellan alla partier utom SD och V är ett första steg att skapa ordning i en situation där kommunerna har signalerat att de inte kan klara sina åtaganden, givet de stora flyktingströmmarna. Av Europas 700,000 flyktingar tror man detta år att 190,000 söker sig till Sverige. Detta innebär en hård press. Samtidigt har Sverige tyvärr varit uselt på integration hitills. Näst efter Frankrike och Belgien är vi sämst i OECD på att få nya svenskar i jobb.

Så alltså: rekordstort inflöde in i den svenska lägenhetshallen. Till Sverige får man komma. Första steget får man ta.

Men det är rekorddåligt insläpp vidare i lägenheten, in i det riktiga livet med jobb och egen bostad och samhörighet och tillit.

Den hallen blir väldigt trång.

Detta kan vara receptet för extrema sociala spänningar.

Ett recept är att stänga den svenska porten. Det är naivt givet hur världen ser ut, och brister i analys och omtanke. Mer realistiskt och humanistiskt är att jobba aktivt med sin omvärld, och ha en klok och fungerande immigrations- och integrationspolitik.

Därför skriver jag i Dagens Industri idag:

 Flyktingkrisen kräver nya idéer

Efter 2:a världskriget lät man göra en opinionsundersökning i Tyskland. Hade nazismen varit en god ide? Trots en generations unga män utplånade, Buchenwalds portar öppnade och svältande barn bland Berlins ruiner svarade 55% ja. Förklaringen? Det var en bra ide-bara lite dåligt genomförd.

Är människan ond eller dum? Nej, ibland blind och det handlar om hjärnan. Åsikter sitter som spik, och skapar raster att tolka verkligheten genom. Hjärnan räddar självbilden åt människan själv. Vi vill inte ha fel. Även när det blev fel.

Låt oss därför ha medkänsla med våra partipolitiker, vars liv och lön handlar om att trofast leverera samma typ av åsikter år ut och in. Samt förstå varför förra veckans migrationsöverenskommelse blev ett otillräckligt hop-kok av idemässig skåpmat från båda sidor.

Vid krisen 1992 gjordes en blocköverskridande överenskommelse om den korta stabiliseringen. Men för att hitta idéer på längre sikt togs ett nytt grepp. Finansminister Ann Wibble tillsatte ekonomen Assar Lindbeck att leda en kommission om den ekonomiska krisen, och gav honom fria tyglar. Lindbeck plockade ett forskarteam, som arbetade i 3 månader, 18 timmar om dygnet. Till slut levererades 113 djärva idéer med bas i forskningsempirin. Fördelen var att man slapp den politiska kohandeln vid själva idéskapandet, samt att idéer kom att evidensprövas. Sedan blev det politikens roll att utvärdera. Nästan alla idéer genomfördes; budgetramar, pensionsystem, kapitalförsörjning. Idéer som kom att stärka Sverige enormt.

Med 190,000 flyktingar på väg, ett famlande EU, kommuner på knän, hundratals miljarder nya kronor i kostnader, en av OECDs mest etniskt segregerade arbetsmarknader – är det inte dags för nya idéer? Helt enkelt dags för Lindbeckkommissionen 2.0 – om immigration och integration. En kreativ, oberoende kommission med uppgift att undersöka utmaningar och hitta möjligheter och evidensbaserade lösningar. Låt oss lära av förra kommissionens framgångsfaktorer:

  1. Låt arbetet ledas av en ekonom med integritet och kreativitet. En Klas Eklund eller en Magnus Henreksson, som får plocka sitt dream-team där forskningshöjd är centralt.
  2. Låt kommissionen problemformulera själva. Jo, det kommer klia i fingrarna för politiken att lägga in både mål och metod. Men för att få nya ideer måste vi ur gamla tankemönster.
  3. Se till att det finns en kunnig referensgrupp med oberoende experter och ledare, gärna pensionerade, som täcker in kunskaper om statsförvaltningen, företagande, arbetsmarknad, säkerhetsfrågor, migration och etnicitet, utbildning, bostäder osv. Ta med Assar Lindbeck själv!
  4. Kort tidsram – då läget är akut.

Därefter kan politik, samhällets aktörer och medborgare studera, debattera, prioritera och sen bestämma i demokratisk ordning vad som är rimliga åtgärder.

Så skulle Sveriges förlamning kunna brytas. Till fromma för både gamla, nya och blivande svenskar.

Så långt DI.

Vad skulle då en sådan kommission titta på? Ja, min huvudtes är ju att dessa ramar måste kommissionen sätta själva. Det viktiga är att den inte tycker utan bygger på vetenskaplig empiri.

Men här är ett förslag:

  • Vilka är det som kommer? En djup kunskap om de olika etniska grupperna är centralt. Helt olika idéer behövs för olika grupper. En libanesisk entreprenör, en somalisk omskuren kvinna som är funktionell analfabet och en ung eritreansk kille som vill undvika lumpen i hemlandet -ja, de kan verkligen inte behandlas lika i den svenska Prokrustesbädden och gå på samma SFI. Här behövs mer sofistikerat mottagande. Vilka är spänningarna mellan olika grupper som kommer? Människor är inte automatiskt kompisar för att de är invandrare, tvärtom kan det finnas gamla spänningar dem emellan från hemländerna som de tar med sig. Hur hanterar man det? Vilken forskning visar på vilka lyckade försök?
  • Vilka volymer kommer att kosta vad? Det har varit något slags tankeförbud att prata om volymer i Sverige, som om det vore ett sätt att sätta pris på medmänsklighet. Men även en familj där man älskar varandra, måste sätta en prislapp på sina utgifter, eller i alla fall ha koll på dem. I sjukvården tvingas läkare och myndigheter hela tiden hålla koll på kostnader, även om man filosofiskt kan säga att människolivet naturligtvis aldrig går att prissätta. I min bok handlar volymer och kostnader mera om en realism, och en planering. Vem skall ta kostnaden för vad? Som man säger i England ”failing to plan is planning to fail”. Vilka kostnadsposter är viktiga för lyckad integration? Vilka förenklingar kan göras? Vad visar forskningen?
  • Entreprenörskapet – hur får vi fart på det? Om det kommer hundratusentals nya människor behövs också hundratusentals nya jobb, för att det hela skall hålla ihop. Forskning visar att sysselsättningsgraden måste vara drygt 70% bland de nya svenskarna för att samhällsekonomin skall gå ihop. Fyra av fem jobb skapas i mindre företag. Alltså är integrationsfrågan djupt kopplat till entreprenörsklimatet. I länder med lägre grad av etnisk segregation på arbetsmarknaden är också entreprenörsklimatet bättre. För vad gör migranter? Startar ofta eget i mindre skala. Små tobaksaffärer, nagelvård, tjänsteföretag osv. Vad visar forskningen om kopplingen entreprenörskap och integration? Hur kan vi omsätta det till svensk vardag?
  • Boende – är det verkligen rimligt att skicka migranter till orter där det inte skapas nya jobb, vilket sker när man smetar ut alla nya i alla kommuner? Det blir kanske ett sätt att permanenta utanförskapet? Skall man planera för att folk bor i områden med samlänkad etnicitet? Å ena sidan är det så de stora immigrationsländerna är uppbyggda, typ USA. Little Italy, Chinatown osv. Eller är det bättre att skapa boende med större blandning av människor? Vad säger forskningen?

Osv osv.

Mina utgångspunkter är att det är helt centralt att Sverige blir bättre på att tillvarata nya svenskars skaparkraft. Därför jobbar jag också aktivt i Stiftelsen Ester för att hjälpa invandrarkvinnor starta företag. Jag har mött alldeles för många nya svenskar som har tappat suget, efter 8 år i utanförskap. Jag blir orolig när jag tänker att vi utan nya idéer skall ta in hundratusentals nya människor in i samma utanförskap och usla integrationsklimat som tidigare invandrare alltför ofta befinner sig i. Folk går ner sig. Tappar suget. OECD har visat hur detta utanförskap resulterar i mycket dålig tillit till samhället, vilket underminerar den nordiska modellen där tillit är en central resurs. Dessutom förs denna dåliga tillit vidare i generationerna.

Samtidigt måste vi ha en öppen debatt. När samhällen skall genomgå snabb förvandling, måste man ha människor med sig. Flyktingfrågan har varit full av laddning i Sverige, mer än i England där jag bor. Folk kastar glåpord efter varandra och smetar beteckningar på varandra. Svart eller vitt. Men så brukar inte Sverige lösa sina problem, utan genom lugnt samtal, fakta på bordet och låta alla säga sitt. Förankringen kan ta lite tid. Men sen går man vidare.

Här är några intressanta tankar om hur dessa laddningar kan ha uppkommit från Expressens ledarskribent Anna Dahlberg.
http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/sa-hamnade-sverige-i-dagens-krislage/

Skriv en kommentar

You may use these HTML tags and attributes:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>