Stäng

Medier skapade Donald Trump

En vän provfilmade nyligen för en tv-serie. Det blev en het diskussion, och min vän försökte bena ut sakfrågan. Efteråt sa producenten: ”Du måste vara aggressiv, säga att folk är idioter”. Min vän blev inte välkommen tillbaka.

I tv vinner aggressiv. På Twitter vinner aggressiv. Och nu har aggressiv vunnit USA:s presidentval.

När jag bodde i New York i mitten av 1980-talet var Donald Trump en entreprenör med inflaterat ego och egen skyskrapa mitt i staden. Vi gick förbi och fnissade. Myten Donald Trump skapades först i tv-rutan.

Vid redigeringsbordet klipptes en arketypisk alfaentreprenör fram. Trump lärde sig fort. ”Du är sparkad” blir bättre i tv än ”Vi behöver utvärdera ditt arbete”.

Tv-mediets tekniska utveckling innebär fantastiska möjligheter för upplevelse och journalistisk inblick. Internets icke-hierarkiska distribution ger många chans att delta i samhällsdebatten. Och populismen är urgammal, namngiven redan i antikens Rom ur det latinska ordet för folk, populo. Men det är i mötet mellan populism, mediernas teknikutveckling och affärsmodeller som problemet uppstår.

Extremistens akilleshäl, alltså bristen på nyans, blir en tillgång för medierna. Ministern är en hora, motståndaren en skurk och hela partiets valslogan blir ”Dra åt helvete” som hos populisten och bloggaren Beppe Grillo. Säga vad man vill om demokratin, men det blir drag i rutan.

Så vann Trump, trots att hans kampanjbudget var 47 miljoner dollar, att jämföra med Hillary Clintons 150 miljoner. Han skrek högre. Varför köpa annonstid i tv, när man kan vara med gratis i nyhetssändningen genom att agera det amerikanarna kallar Mad Dog? Som debattören Peggy Noonan sa i Wall Street Journal: ”Det galna är inte ett felsteg utan en strategi”.

I mitten av 1980-talet kom boken ”Underhållning till döds”. Där varnade sociologen Neil Postman för att mötet mellan tv och politiken skulle leda till demokratins död. För att det rörliga mediet i sig inte lämpat sig för den dialog som är demokratins kärna, utan ständigt skulle driva politiken mot ytliga emotioner och skruvat drama.

Postman förutspådde sex i rutan och att alltmer aggressiva politiker skulle dominera tv. Hans vision ansågs vara dystopisk. Han hade heller inte möjligheten att förutspå de sociala medierna. Men vi är nästan där nu.

Täcken guppar i tv. Tonläget höjs i politiska debatter. Ta en Twitterrunda med extremerna till vänster eller höger, och människans underjord väller över dig.

Vanliga anständiga människor har ett ansvar och utgör den enda motståndsrörelse som finns. Vi måste förstå att varje medieval vi gör påverkar demokratins tonläge. En vän skrev klokt på Facebook att hon nu beslutat sig för att börja gå i svaromål mot trollen.

Min egen motståndsrörelse heter läsa fler böcker, betala för bra tidningsjournalistik, välja tv som lyfter människan och debattera just detta.

Skriv en kommentar

You may use these HTML tags and attributes:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>