Stäng

Regionalismen nya populismen

Jag sitter och skriver den här kolumnen på Heathrow. För några dagar sedan bestämde sig den brittiska regeringen för att stödja Heathrows expansion trots hårt regionalt motstånd.

På tv-skärmar ser jag EU:s ledare flimra förbi. Handelsavtalet med Kanada, CETA, är klart. Detta efter skarpt motstånd från regionen Vallonien i Belgien.

I vår oroliga tid växer regionalismen fram som ett nytt ansikte för populismen. När medier letar nyheter 24/7 och en twittrare bor i varje buske, förvandlas nationens politiker till velande zombies när det blåser regionalt. Så också i Sverige. Debatten om Bromma flygplats har samma färg. Det nationella behovet av tillväxt och tillgänglighet hamnar på tvären med lokala behov. Med politisk handlingsförlamning som följd.

Så har regeringens beslut möts av ett illvrål från politiker valda i Heathrows närhet. Den kände konservative politikern Zac Goldsmith har hoppat av sin post i parlamentet och ställer nu upp som oberoende. Alla undrar vad Boris Johnson ska göra, som tidigare lovat lägga sig framför en bulldozer om Heathrow byggs ut.
Ändå är det större flygplatser vi behöver just nu.

Motståndet mot frihandel handlar i grunden om globaliseringens ojämna utkomster i västvärlden. De som redan har – människor i storstäder med utbildning och inflytande – förmår fånga möjligheterna och blomstrar. De som har mindre – den traditionella arbetarklassen och glesbygdens invånare – får kämpa när virvelvinden passerar och jobben sipprar i väg. Det är moraliskt frånstötande och ger klangbotten till det frihandelsmotstånd vi ser i politikens ytterkanter. Marxister i Vallonien eller Donald Trump förmår artikulera den oro periferin känner, men har inga andra svar än en flykt ut i Utopia eller till en tid som aldrig fanns.

Om rikspolitiker inte lyckas hantera detta, med ryggrad och vision, riskerar vi de många människornas tillit till frihandel och därmed hela grunden för vårt välstånd.

Mörkret kommer allt tidigare. Planen väntar i luften tätt efter varandra, som glittrande pärlor. Det är mindre än en minut mellan varje landning när 75 miljoner trafikanter per år ska trängas på två landningsbanor. Minsta miss hos kontrolltornet, en sömning pilot … nej, jag vågar knappt tänka tanken. Det finns helt enkelt inget utrymme för ett enda felsteg.

Den tredje landningsbanan är efterlängtad.

Skriv en kommentar

You may use these HTML tags and attributes:
<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>